fredag 29 juli 2016

Ebbe Skammelson


Vår kommun har del i den episka balladen om Ebbe Skammelson, som jag här tänker återberätta något med egna ord och tankar.





Ebbe, som seglade upp längs Lagan och till slut till sjön Bolmen. Det var här som hans öge beseglades i och med att han fann kärleken på Tiraholm i form av Malmfrid. De båda blev förälskade, men oförutsedda omständigheter skulle komma att hålla dem isär.
Ebbe fanns inte längre där, men Malmfrid väntade på honom troget i många år. Till slut så slöt hon frid med tanken att Ebbe måste ha dött, stridandes i ett annat land, och inte skulle komma tillbaka.
På så vis hände det sig att hon tog Ebbe Skammelsons bror Peter som make.



I sann tragisk berättaranda så återvände Ebbe på självaste bröllopsdagen och blev såklart bestört när han fick höra vad som stundade. I sin vrede halshögg han sin bror (för på den tiden så sparade man inte på krutet när man överreagerade).
Malmfrid blev så chockad över vad hon fick se, att hon själv trillade död ner. Återigen det här med att överreagera. Nå, väl.

Där stod sedan Ebbe, tyngd av skam och utan vare sig bror eller sin kärlek.

För att pina sig själv så lät han en smed göra en kedja med trehundrasextiofem länkar, en för var dag på året, som Ebbe skulle tvinga sig själv att bära som en påminnelse om hans synd.



Ebbe gav sig sedan ut på en resa genom Europa för att söka förlåtelse från självaste påven. Konstigt nog var det inte det den svåra biten, för påven gav honom förlåtelse som representant för den katolska kyrkan, men också för den allsmäktige fadern. Påven sade till Ebbe att både kyrka och gud kan förlåta, men att det skulle göra detsamma om man inte i sitt hjärta kunde förlåta sig själv.

Något mer upplyst så återvände Skammelson till Sverige för att sakteliga komma till sina sinnens ro över det som varit. Han färdades mellan öarna i Bolmen med roddbåt, och stannade en dag på varje ö. För varje övernattning han gjorde så blev han av med en länk i kedjan,
På så sätt lättades hans samvete dag för dag, till han till slut bara hade en länk kvar. När så den sista länken i kedjan fallit av, så uppfylldes Ebbe till slut av den inre förlåtelse som han så länge sökt. Han var vid det tillfället i Angelstad, och där dog han och blev begraven vid kyrkan där.



Jag kan säga som så att jag tycker om den här berättelsen. Särskilt delen som behandlar förlåtelse.
Vi söker alla någon form av förlåtelse, i olika grader, vid någon tidpunkt i våra liv. Medan somliga av oss söker att göra bot, på ett eller annat vis, så får man inte glömma att också förlåta sig själv. Det är det allra viktigaste.

Med det sagt, så tror jag att man ibland finner frid och förlåtelse där det är som lugnast och vackrast runt en. Nu fanns det ju en hel del som knöt Skammelson till Tiraholm, av vad jag läst. Men om man själv åker ut till Bolmen och Unnen och tar sig en titt, särskilt nu kring högsommaren, så måste i alla fall den här tiden på året skänkt många vackra vyer för Ebbe att iaktta och begrunda.

Kom hit och njut av de vackra omgivningarna, och kanske se vart Ebbe Skammelson kan ha levt och rört sig!
I häftet "I Ebbe Skammelsons Kölvatten" kan ni finna både karta och information om markerade platser som kan vara av intresse för den nyfikne besökaren. Den finns bland annat att hämtas här hos oss på turistinformationen i Hyltebruk! Varmt välkomna!

/ Robin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar